Nu måste jag ju skärpa till mig lite med bloggningen, det som
ändå är så kul.
Casperpojken hostar och hostar här hemma, häromdagen var han och
röntgade lungorna eftersom han bara sov här hemma, hade feber och
inte alls var sig själv. Dessutom hade han spytt så från att tro
magsjuka till influensa till lunginflammation så fick vi veta att
det var någon form av influensa han har åkt på. Om han inte har
slutat hosta om 2 veckor (har redan hostat över en månad) så ka vi
komm tillbaka igen och undersöka det vidare.
Amanda är inne i en riktigt trevlig minitonåringsfas där hon
ignorerar allt vi säger och kanske på sin höjd svarar oss med en
blick och sedan göra det på nytt för att visa att det inte är vi
som bestämmer... galen unge.
Isabella är den friskaste och enklaste här hemma just nu, och det
känns ju lite småkomiskt eftersom det är hon som är mest speciell.
Det känns verkligen som att även hon har landat i diagnosen/märker
att vi förstår henne på ett helt annat vis och det känns bra. Hon
ska den 6:e februari tillbaka till Växthuset i GBG för ny koll, hon
längtar som en tok efter doktor Annika.
Igår var för övrigt hon, Casper och jag inne på kappahl och
handlade en ny klänning till henne... för hela 4 kronor! Jag hade
fått hem en 25% rabatt på valfritt barnplagg-kupong och dessutom en
värdecheck på 100 kronor för att jag drar mitt kappahlkort varje
gång jag handlar och tydligen handlat en del, så klänningen fick vi
som sagt betala 4 kronor för. Det tyckte jag om 
Skärpning Rebecca (Rebecca) Publicerat torsdag 19 januari 2012 07:33
Hjärtgranskningen gick... (Rebecca) Publicerat torsdag 10 november 2011 09:34
... precis så som vi ville! Lillstumpan har inget hjärtfel alls
tack gode gud.
Visst var hon lite rädd för den där manicken som doktorn drar över
bröstkorgen när han gör ultraljudet men det släppte nästan på en
gång när hon väl hade känt att den inte gjorde ont. Hon tyckte det
var jättekul att titta på datorskärmen på sitt hjärta.
Efter ultraljudet (som faktiskt tog ganska lång tid - och samma
läkare som gjorde hjärtultraljud på Casper när han låg på neo) så
skulle dom ta ekg och då fick hon 10 plåsterlappar typ på
överkroppen som dom fästa sladdar i för att kunna mäta. Dessa satt
fast ordentligt och var inte bara att rycka av som vanliga plåster
direkt. Och eftersom Isabella är livrädd för plåster så var det ju
ännu trixigare. Men vi fick av dom på kvällen trots en del
gråt...
Lillfisen Casper fick för sig att säga sitt första ord under
undersökningen oxå. Skitunge.
Amanda stod med ryggen mot honom och tittade på "Det regnar
köttbullar" som vi hade med oss och Casper satt i Peters famn och
vrålade för fullt (glatt skrik mot Amanda alltså). Peter sa till
Amanda att han trodde att Casper pratade med henne varpå Amanda
vänder sig om och hoppar fram mot Casper och börjar busa.
Casper svarar med att skratta och säga: Amanda!
Vad hände med mamma och pappa? Så som jag har tränat honom att säga
mamma!
Hjärtundersökning (Isabella) Publicerat onsdag 02 november 2011 12:04
Igår kom det. Brevet som jag både längtat efter och fasat
över.
Kallelsen för Isabella.
Den 8:de november ska hon till Borås för att träffa läkare och göra
en hjärtundersökning. De undersökningar som kan bli aktuella:
* Väga och mäta barnet
* Blodtryck mäts. En manschett sätts runt barnets överarm och
pumpas upp en kort stund, det kan spänna lite.
* Läkaren lyssnar noggrant på barnets hjärta med stetoskop på flera
ställen; på rygg, bröst och uppåt halsen. Känner på magen och på
pulsen som bland annat kan kännas i ljumskarna och på
handlederna.
* EKG (elektrokardiogram) är ett sätt att undersöka hjärtats
funktion. Vi sätter på elektroder (plåsterlappar med sladdar) på
barnets bröstkorg, armar och ben. Barnet måste ligga stilla ungefär
en minut. Under tiden kommer resultatet ut på en skrivare.
* Ultraljud. Görs för att få en uppfattning om hur hjärtat ser ut.
Läkaren för en mikrofon över bröstkorgen, ljudvågorna blir till en
bild som kan ses på en TV-skärm samtidigt som undersökningen utförs
(jämför ultraljud för gravida).
Jag är livrädd. Livrädd för att dom ska hitta något, för att dom
ska säga att hon inte kommer kunna leva. Livrädd för att förlora
henne.
Jag VET att det i regel inte är några allvarliga hjärtfel, dom är
dessutom enkla att åtgärda om dom överhuvudtaget behöver åtgärdas
redan nu. Dessutom tror jag inte att Isabella har något hjärtfel
eftersom jag tror att det redan borde upptäckts men att det ändå är
bra att kolla upp det. Risken är ju trots allt ganska stor (1 av 4
turnerflickor har hjärtfel).
Men helt ärligt, jag kan inte tänka rationellt just nu. Det enda
jag tänker på är hur rädd Isabella är för läkare och sjukhus. Hur
oerhört jobbigt det kommer vara för henne att bli undersökt. Jag
har försökt förklara för henne vad som ska hända (stod på lappen
att förbereda barnet är bra) men det enda som sker är att hon får
panik och skriker att hon vill att Casper ska till doktorn, inte
hon.
Det är ju min lilla flicka vi pratar om, jag kan inte ens tänka mig
ett liv utan henne. Tänk om något händer henne?
Peter tycker att jag googlar på tok för mycket. Jag tycker att
kunskap är makt och ju mer jag är förberedd desto bättre kan jag ta
det. Jag är dessutom inte dum, jag vet att allt inte stämmer in på
henne och jag utgår absolut inte från det värsta. Men jag vill vara
förberedd, påläst.
Idag är jag arg på syndromet. Jag vill inte att hon ska ha en
kromosomavvikelse. Jag vill inte att hon inte ska kunna få
biologiska barn, att hon måste åka på massa koller hos läkare och
att hon har högre risk för att få vissa sjukdomar. Jag vill inte
under några omständigheter att hon ska behöva ta sprutor, känna sig
annorlunda eller ens behöva acceptera hur hon är. Som mamma vill
jag att hon ska vara hel. Jag vill inte att den där ena
könskromosomen saknas. Jag är arg eftersom det var jag som gjorde
henne, och uppenbarligen gjorde jag henne inte rätt.
Hosta (Rebecca) Publicerat tisdag 01 november 2011 06:33
När alla barn äntligen slutat hosta så tar jag upp det på allvar
tydligen. Hostat konstant i natt och vid vissa tillfällen hade det
inte förvånat mig för fem öre om lungorna hade hängt med upp vid
nästa hostning. Blä vad det kliar i halsen. Jäkligt frustrerande
när man känner att om man börjar hosta så kommer man inte kunna
sluta. Och ändå kan man inte undvika det...
Men hellre jag än dom, faktiskt. Riktigt jobbigt när barnen är
sjuka. 
På torsdag är det tänkt att jag och Peter ska på bio. Snällaste
Nilla och Sandra ska komma hit och finnas här hemma ifall något av
barnen skulle vakna (jag och Peter åker alltså när dom lagt sig för
kvällen). Och den 18:de ska jag på bio med Peters kusin. Ska oxå
bli kul!
Just nu ligger Amanda på golvet framför barnprogrammen, Casper
ligger på golvet och sprattlar och har sig och Isabella sover
fortfarande med Peter. Idag är det förskola för flickorna, och ja
nu får det vara förskola för båda flickorna.
Amanda har ju inte velat gå på ett tag nu och vi har tänkt att det
säkert beror på att Casper kommit och att hon kanske vill känna att
hon hinner få tillräckligt med uppmärksamhet med. Men hon har
blivit helt omöjlig på senaste. Hon får raseriutbrott för allt och
skriker och kastar saker. Omöjlig. Hon vill inte göra något annat
än sitta hemma och blir skitsur bara vi ska gå till affären och man
får typ släppa med henne för hon vägrar att gå. Vi tror utan tvekan
att hon behöver bli stimulerad mer och uppenbarligen får hon inte
tillräckligt hemma. Dessutom, i torsdags när vi var på möte på
förskolan om Bellaplutt så var Amanda tvungen att stanna kvar med
de andra barnen på sin avdelning, något hon INTE ville. Men när vi
kom tillbaka 40 minuter senare så ville hon inte under några
omständigheter gå hem utan hon höll på att få ett utbrott för att
vi inte kunde stanna längre.
Jag tror ju hon har kul bara hon kommer dit och jag faktiskt
försvunnit. Men tänkte stanna kvar några minuter idag så jag ser
att hon kommer in i leken innan jag drar hem.
Nu ligger megamannen där borta och storflinar åt mig så måste dit
och pussa på honom!













Kommentarer